LANCIA DELTA 2000 HF 4WD integrale 8v
De flesta biltillverkare, som producerar en bil, som redan första säsongen vinner årets VM-tävling i rally, skulle vila på sin seger. Så inte Lancia -fabriken. Med förebild från den allt utkonkurrerande Delta HF 4WD – som utklassade sina rivaler både på asfalt, snö, is och lösgrus hela 1987 års säsong – utvecklade fabriken en ny version – Delta HF 4WD integrale 8v – inför säsongen 1988.
I
denna version byggde fabriken in all den nödvändiga teknik, som
erfarenhetsmässigt uppnåtts under den gångna säsongen, i vad som anses vara
världens tuffaste motorsport. Resultatet blev som förväntat en bil – för
gatbruk, framtagen som homologeringsversion, med mycket goda vägegenskaper – avsedd
att bana väg för anpassning till rallybil enligt gällande grupp A och grupp
N
reglementen.
Motorn vidareutvecklades
genom att nya ventiler, ventilsäten samt ventilstyrningar i brons monterades ,
kylningen förbättrades genom större vattenpump, större vatten- och oljekylare,
kraftfullare kylfläkt och större luftrenare.
Ny
större turbo av typ Garrett T3, med
förbättrat luftflöde och större intercooler för ökning av den volymmässiga
prestationsförmågan , tillsammans med förändringar i insprutnings- och
tändningssystemens kontrollenhet (styrdon ) och en knacksensor, förbättrade motorns
prestanda till 185 hk vid 5.300 varv/min och gav max vridmoment 31 kpm vid 3.500
varv/min.
Denna motor blev genom åren säkert den
mest tävlingsutprovade enhet som världen skådat. Twincam-motorn från
FIAT, som användes av både FIAT, Alfa Romeo och Lancia – redan på 70-talet för Beta modellerna – måste
dessutom vara Europas till antalet mest producerade motorenhet.
Transmissionen behölls
oförändrad – varför ändra på ett vinnande koncept – dock förändrades
slutväxelförhållandet till 3.111 ( från 2.944 för HF 4WD ) för anpassning till motorns ökade
prestanda och de 6Jx15 ” fälgar som nu homologerades för
gatbruk.
Broms- och fjädringssystemen
förändrades för anpassning till de ökade prestanda hos versionen. De redan
tidigare ventilerade bromsskivorna fram, ökades i diameter till 284 mm.
Förbättrad friktionskoefficient infördes
på såväl fram- som på bakhjulens bromspads och huvudcylinderns
hydraulkraft ökades, samtidigt som servotrycket minskades för att förhindra
överhettning, även i de mest krävande situationer. Fjädringen för alla hjulen
förbättrades genom nya fjäderben fram,
inkluderande fjädrar, nya
dämpare och fästen .
Helt i linje med dessa
mekaniska förbättringar – vunna genom erfarenhet under gångna rallysäsongen –
tvingades fabriken även att förändra karossformen , för att anpassa till dessa mekaniskt ökade prestanda och
behovet av större fälgar och däck för rallybruk.
En ny motorhuv med ökade luftintag för
motorns andning och kylning .Genom de påsvetsade ” bubblorna” på karossens
stänkskärmar och dörrar gavs utrymme för ökning av fälgdimension till 9x16”
enligt grupp A reglementet.
Samtidigt modifierades de små sidokjolarna på tröskellådorna och anslöt
nu till de breddade skärmarna samt ” dekorerades ” med små emblem med text ”
Delta HF integrale ”.
Stötfångarna anpassades till
den förändrade karossformen och behovet av kylning och i främre stötfångaren
placerades även de nytillkomna extra ljusen, som nu kunde fås som fjärr- alternativt
dimljus.
(
Enligt min åsikt tillkom ovannämnda kjolar ursprungligen för att förhindra den
inträngning av luft och därmed damm och vatten, som var så besvärande på alla
mina SAAB 600 och Prisma-versioner. En verklig rostfälla och irritation för
föraren.)
Totalt tillverkades 7.589
exemplar av 8v-versionen under åren 1988 – 1989, men samtidigt marknadsfördes
16v-versionen från början av 1989.
2006 09 07/Wak