LANCIA DELTA 2000 HF 4WD

 

   1985 drabbades rallyvärlden av ett hårt slag i utvecklingsarbetet, när FISA beslutade att lägga ned planerna på en ny föreslagen grupp S och samtidigt strök grupp B ur reglementet  Orsaken var att grupp S-bilarna var för snabba, och därför ansågs farliga. Det visade sig att Lancia var en av de på sikt mest tänkande tillverkarna, eftersom de redan hade den planerade produktionsbilen HF 4X4 på gång sedan 1982, tack vare de erfarenheter,  man fått ända sedan utvecklingen av rallybilen S4 i januari 1983 och dess föregångare Beta Monte Carlo Turbo och Stratos.

 

   Deltamodellen introducerades i Sverige 1980 som SAAB Lancia 600, med 1300 och 1500 cc motorer  och förblev nästan oförändrad fram till 1986, då små ändringar gjordes på karossformen och motorerna uppdaterades att klara miljökraven enl. USA-83-norm. Från 1985 importerades även Prisma 1600 av samma modell. Tyvärr  upphörde importen av olika skäl, men ett visst samarbete på utvecklingssidan  (SAAB 9000 ) fortsatte ändå .

 

   Som det nya flaggskeppet av Deltamodellen – efter Delta 1600 HF Turbo i.e. – hade Delta HF 4WD som presenterades i maj 1986 på Turin salongen, mycket att leva upp till, då  HF Turbon var en allsidig och ekonomisk bil,  med framför allt utmärkta köregenskaper, trots framhjulsdriften.

 

   Väldigt lite skiljer utseendemässigt dessa tidiga versioner från HF 4WD. Enbart el-systemet med fyra strålkastare och dimljusen monterade i den främre kofångaren, diskreta 4WD-markeringar på den bakre luckan, de små sidokjolarna på tröskellådorna och två förhöjda luftintag på motorhuven. Den är därför praktiskt taget omöjlig att särskilja  mot SAAB Lancia 600, men så har den en annan motor – däri ligger den verkliga skillnaden – från 1500 cc till 2000 cc, med turbomatning ,som ger 165 hk vid 5.250 varv/min och 26 kpm vid 2.500 varv/min.

 

   Med 165 hk under huven är fyrhjulsdrift, snarare än tvåhjulsdrift, det bästa sättet att överföra den producerade kraften till vägen.

 I Delta HF 4X4 -prototypen var Lancia inte nöjda med att använda ett enkelt system, utan valde i stället ett inbyggt kraft/momentfördelande system, för att försäkra sig om att den tillgängliga kraften fördelades till hjulparet  med största möjliga dragkraft, vid varje given tidpunkt -  därmed  garanterades att den tillgängliga kraften och vridmomentet användes på det mest effektiva sättet.

 

   Transmissionssystemet består av växellåda och  tre differentialer. Kraften till framhjulen är kopplad genom en friflytande differential av Steyer Puch-typ,  kraft till bakhjulen förmedlas via en 56/44  fram/bakomvandlande Fergusson viskokoppling, som styr den epicykliska bakdifferentialen, som är den verkliga  innovationen när det gäller produktionsbilar och ligger mellan bakhjulen.

Denna bakre, kraftavkännande differential av Torsen-typ, liknar den man finner på McLarens Formel 1-bilar. Resultatet av att i denna sammansättning kombinera dessa differentialer, ger ett självtänkande 4WD- system, som inte kräver någon manuell insats av föraren, men ändå garanterar maximal dragkraft vid varje given tidpunkt.

   Torsen-differentialen är en verkligt ”intelligent” differential, i det sätt den distribuerar vridmoment. Den delar vridmomentet mellan de två hjulen, efter det grepp som är tillgängligt och den gör så, utan att någonsin låsa helt – maximal låsning är 70 procent.

(Standarddifferentialer är antingen friflytande eller självlåsande. Friflytande system är bra på att urskilja olika hjulhastigheter vid kurvtagning,  men tillhandahåller alltid samma mängd vridmoment till båda hjulen. Men i den situationen finns det en risk att hjulet – i  en uppförsbacke exempelvis – med den lättaste lasten eller minsta greppet, förlorar dragkraft. För att motverka denna möjlighet, gör den självlåsande differentialen att båda hjulen roterar med samma hastighet, men hindrar samtidigt en fri fördelning av drivkraften, vilket skulle ge nedsatta köregenskaper och instabilitet.)

 

   Fjädringssystemet  för Delta 4WD är detsamma som på tvåhjulsdrivna Delta-versioner, MacPherson fjäderben med oberoende fjädring, via dämpare med utanpåliggande spiralfjädrar, satta något off-centre. Förändringen är att fästpunkterna mot karossen nu är bättre isolerade genom montering via flexibla fjäderbensskålar för att ge förbättrad vägljudsisolering. Progressiv fjädring har även tagits i bruk, i det att fjädringsvägen, främre och bakre toe-in vinkeln och vinkeln mellan dämpare och fjädrar har ändrats.

 

    Styrsystemet  behåller tidigare Deltaversioners skruv och rulle,  men är i denna version försedd med styrservo.  Styrkraften har reducerats genom montering av kullager i stället för rullager. Ytterligare känslighet i styrningen  har uppnåtts genom en justering av styrstångsvinkeln

 

   Totalt framtogs 7.685 exemplar av Delta HF 4WD, vilket gav homologering för rallybruk tidigt under år 1987.

 

                                                  Åter presentation                                          introduktion och tekniska data
                                                                                                          ( ur Lancias engelska verkstadshandbok, 4WD band 1)