Lancia Thesis            

                 Det ljuva livet
. Med en helt ny modell hoppas Lancia kunna återskapa lite av märkets forna glans. Frågan är om Thesis håller måttet som den "italienska Lexus" man vill få oss tro att den är? En provkörning i norra Italien ger svaret.  

Vem behöver Lancia? Den frågan ställde det allseende ögat Argus för några nummer sedan. Världen kanske inte behöver X antal fler lyxbilar per år – men det i alla fall jag behöver är en släng av den individualitet Lancia personifierar, eller åtminstone har personifierat.
   Frågan är kanske istället om Thesis är den Lancia vi behöver? När vi ändå ställer frågor kan det kanske också vara lika bra att avverka den om vad Lancia egentligen står för. Märket har en så brokig historia att det inte är helt lätt att definiera.
   En Lancia kan vara en liten söt Y10, en vildsint VM-vinnare i rally, eller kanske ursprunget till Saab 600. Om nu någon kommer ihåg den.
   Eller varför inte en lyxbil. Tankarna går lätt till 50- och 60-tal.

Till Fellini och Anita Ekberg. Det vackra folket som levde det ljuva livet körde gärna Lancia. Diskret elegans, klassisk sportighet och avancerad teknik var allt annat än tomma ord.
   Sedan tog Fiat över det krisdrabbade företaget och på nolltid blev indentiteten lika urvattnad som klyschorna som skulle beskriva den.

Tomt i baren. Det ljuva livet har tagit semester. Men vilan är kort mellan sommarturisterna och vintersportarna. I norra delen av Stresa går en linbana direkt upp till toppen. Alessandro Ferri, som just lagt ner sin Fiat-verkstad vid stora torget i Stresa, är inte imponerad av den nya elektroniken: "I somras blev Lanciateknikerna stående strömlösa med en prototyp här utanför – då minsann dög mina gammaldags kunskaper...”   Lancias Thesis är en motsägelsefull skapelse. Samtidigt som den är fylld av ny teknik antyder man att kunderna skall få ett enkelt bekymmersfritt liv med hjälp av superservice. Det talas till och med om Lancia som en "italiensk Lexus"...   Lancia Thesis 3,0 V6   Oerhört komfortabel, egen form, fin kvalitetskänsla. Egen form, > kan diskuteras Bilen som går in för att vara udda - och har lyckats.   Motor V6, 2 959 cm3, 215 hk (158 kW) vid 6 300 r/min, 263 Nm. Kaross Längd 4888 mm, bredd 1830 mm, höjd 1465 mm. Bagagevolym: 480 liter (VDA). Prestanda Acceleration 0-100 km/h: 9,2 s, toppfart 234 km/h. Bränsleförbrukning 13,4 l/100 km Sverigeaktuell: kommer ej hit

   Den avskalade elegansen hos Aurelia från 1950 personifierar det bästa av det Lancia stått för genom åren.
   Maskinellt var den briljant. Mannen bakom den var Vittorio Jano, en riktig legend bakom en lång rad Grand Prix-vinnare som gav den finesser andra tillverkare inte ens vågade drömma om.
   Motorn var en liten V6: a, från början bara på 1 754 kubik, som drev bilen via en bakmonterad växellåda och en separat bakvagn av De Diontyp. För att spara på den ofjädrade vikten monterades dessutom bakbromsarna inne vid diffen och hela konceptet var därmed minst lika avancerat som samtidens modernaste racerbilar. Och det i en fyradörrars, femsitsig sedan!
   Upplägget nästan kopierades av Alfa Romeo till Alfettamodellen 25 år senare och ansågs mycket modernt i mitten av 70-talet trots att den egentligen enda principiella skillnaden var att trummorna ersatts av skivbromsar.
   Aurelia var också en av de sista Lanciabilarna som stolt bar den klassiska Lanciaskölden som grill. Den sköld som nu gör comeback på nyare Lancior.
   Att man inspirerats av Aurelia är knappast någon hemlighet, när vi anländer till det vackra Stresa vid stranden av Lago Maggiore för att provköra den bilen står en Aurelia och smyger i bakgrunden.
   Thesis är en anslående vagn. Formen påminner inte om någon annan bil. Möjligen ger de kraftigt stylade front- och akterpartiernas kraftiga kontrast mot det ganska konventionella mittpartiet en inte helt lycklig koppling till Ford Scorpio i sin sista inkarnation.
   "Den ser ut som en gravid delfin", var en annan reaktion. Och visst, den mystiska metalliclacken i grå/blå/grön pearl, för tanken till havet.
   Men så fort vi lämnar parkeringsplatsen och ger oss ut i verkligheten börjar formen leva. De flesta som ser Thesis tappar hakan. Strålkastarna, med sin oerhört egensinniga form, verkar flirta ohämmat och ingen är oberörd.
   Bakom ratten sitter jag först och funderar över vad det är som gör att jag faktiskt upplever mig sitta i just en Lancia? Kanske är det den ovanliga kombinationen av Italien och lyx? Andra italienska bilar är vanligtvis sportigare i framtoningen.
   Sen kommer jag på det. Det är förstås Alcantara-klädseln. Få märken har väl använt syntet-mocka så länge och så mycket som Lancia.
   I övrigt imponerar de i särklass elegantaste instrumenttavlorna sedan femtiotalet. Lancia har verkligen bemödat sig om att ge nyheten en klassisk touch.
   Hela tiden morrar Alfas treliterssexa, med bilvärldens kanske läckraste ljudkuliss, i bakgrunden. Men, hör och häpna, i Lancia Thesis låter motorn väl sportigt läcker och stör den kyligt aristokratiska framtoningen.
   Det kommer så småningom att finnas andra motoralternativ, exempelvis Fiats raka femma på 2,4 liter och den närbesläktade 2,4 JTD-dieseln. Vidare planeras en ny "Turbo Soft"-maskin på två liter och 185 hästar.
   För att bättre passa in i Lancian har man dessutom programmerat om Alfasexan så att den har mer vrid lägre ner i registret. Till sexan är en femväxlad automat det enda alternativet, men övriga maskiner kan kombineras med en manuell sexväxlad låda.
   Alfa-drivlinan gör att man först tror att Thesis är byggd på en Alfa 166-bottenplatta, men så är inte fallet. Thesis är en betydligt större bil och enligt Lancia-teknikerna är chassikomponenterna helt nyutvecklade och tänkta för nästa generation 166 – och dessutom för ersättaren till Saab 9-5! Det händer saker sedan GM klivit in i Fiat-världen.
   Om det nu stämmer att jag sitter och kör i en förlöpare till nästa Saab 9-5 får provkörningen en helt annan dimension. Är det verkligen dags för en nytt gemensamt Lancia Thema/Saab 9000/Fiat Croma/Alfa 164-projekt? Låt oss i så fall hoppas att man lärt en del av det förra...
   Det kanske mest intressanta med det nya chassiet är det adaptiva stötdämparsystemet utvecklat tillsammans med Mannesmann-Sachs. Systemet har fått namnet "Skyhook", eftersom det får "karossen att kännas som om den hängde i en krok i himlen".
   Corny eller? Men det lyckas faktiskt minimera krängningen. Någon körmässig glädje av det får man dock inte, 215/60 16-däcken verkar underdimensionerade för den 1,8 ton tunga besten. Trots ett relativt moderat tempo ackompanjeras nämligen varje kurvtagning av däckskrik som skulle få varje Hollywood-regissör att gråta av lycka.
   Det finns inga inställningsmöjligheter till dämparna och detsamma gäller automatlådan som också har en adaptiv styrning. Tyvärr måsta jag säga, för lådan är lite för långsam i sitt ändrande av inställning. Gasar man på längs bergsvägarna en stund så har lådan lagom piggnat till när man glider in i nästa by.
   Komforten är trots allt det man slår på stora trumman för och på det området är Thesis riktigt bra. Den känns en aning som en Rover 75, Lancian har samma lite "tunga" gång och lite stumma känsla i knappar och reglage.
   Totalt sett har man alltså lyckats skapa den genuint udda lyxbil man var ute efter att göra. Men Thesis får svårt att konkurrera med förebilder som BMW 5-serien, Mercedes E-klass och Lexus.

     I stället får Lennart nöja sig med sin något yngre och mindre Lybra.
    Lancia har ju skapat läckra kompaktvagnar som Lybran förr.
    Och gärna med lite Delta integrale-känsla inbyggd.

Text och foto: Robert Petersson  (Med vänligt - om dock i text något förändrat - utförande)

Med form och komfort som främsta vapen skall Lancias framtid byggas. Thesis är en stor bil, betydligt större än inspirationskällan Aurelia, nederst till vänster. Inredningen är fylld med exklusiva material, ett exempel är mittkonsolen i pressgjuten magnesium.